2012-03-05 23:31 #0 av: Luju

Ofta när man pratar om te idag, är det det svarta teet man pratar om. Detta eftersom det är de te man ser mest när man kollar i de vanligaste matbutikerna. I följande artikelserie om de olika tesorterna kommer jag försöka belysa skillnaderna mellan de olika tesorterna. Vi börjar med det svarta teet.

Det vanligaste teet man kan hitta i matbutiker är det svart te.

För att ett te ska räknas som svart innebär det att det tillverkats enligt en process där teet får oxidera fullt ut, det vill säga, det har blivit utsatt för luft. Detta gör att teet får sin mörka färg och fylliga aromatiska smak.

I Kina kallas denna tesort även för rött te ibland,
detta på grund av den rödaktiga färgen
som det svarta teet kan ha.

te hjärta

Om tebusken - Camellia sinensis

När teplantan, Camellia sinensis, växer ute i det vilda blir den ett träd, men när man odlar te låter man den inte bli högre än 1 – 1,5 m, därav varför den ofta blir benämnd som buske. När det är dags för att skörda tebladet plockar man oftast bara de två översta späda bladet och en knopp (se bild här).

Det finns tre huvudtyper av Camellia sinensis. Dessa tre typer är s.k. hybrider, då de framställts genom att de i mycket hög utsträckning korsats med varandra för att kunna klara bättre kyla till exempel.

  • Kinavarianten har flera stammar och kan bli ca tre meter hög. Den klarar av att odlas på höjder eftersom den är förhållandevis tålig mot kyla. Dess livlängd är åtminstone 100 år.
  • Assamvarianten har sitt ursprung i Indien. Assamvarianten har en stam och kan bli 18 m hög om den får växa fritt. Den har en större frostkänslighet än Kinavarianten och har även lite större blad än den kinesiska. När den odlas har den en livslängd på 40 år. Det finns fem huvudkategorier av Assambusken:
    • Den ljusbladiga Assam
    • Den mörkbladiga Assam
    • Manipuri
    • Burmatyperna
    • Den storbladiga Lushai
  • Kambodjavarianten odlas inte, men har på naturlig väg korsats med de övriga varianterna. Den kan bli fem meter hög och är på samma sätt som Assam enstammig.

 

Hur man plockar, och framställer,
svart te för konversiellt bruk

CTC (Crush, Tear and Curl)

Enligt Tekultur är CTC (Crush, Tear and Curl) en av den vanligaste metoden för att framställa svart te kallas för. Det här är den metod som används främst i Sri Lanka och Indien, dessa länder är även storproducenter för lågkvalitativt te. Te som produceras genom denna metod är de te som används i tepåsar. Ju mindre bitar de torkade tebladen blir, ju snabbare tas smaken upp i det varma vattnet.

Omte beskriver att producerandet av te är via dessa fyra steg,

  • Torkning, bladen förlorar en del av sin fukt och börjar vissna
  • Rullning, bladen rullas i omgångar för att den fukt som är kvar kan reagera med luften
  • Oxidering, bladen utsätts för en rad kemiska processer där fukten reagerar med syre och bladet får sin mörkröda färg
  • Upphettning, för att få oxideringsprocessen ska avbrytas värms bladet upp och torkas till dess att de endast innehåller ca tre procent fukt.

 

Ortodoxa metoden

Till skillnad från CTC där maskiner sorterar bladen är den ortodoxa metoden den där processen sker per hand. Kina är en av de få länder man inte använder maskiner i lika stor utsträckning. Det krävs skickliga plockare för att  kunna välja ut bladen precis i det perfekta ögonblicket för  den aktuella tesorten. Denna metod är det dock färre och färre länder som använder sig av, eftersom marknadsföringen och acceptansen har lett till att produktefterfrågan ökat av det lågkvalitativa teet och därmed har det maskinella arbetet lönat sig.

På de ställen där de använder ortodoxa metoden istället för maskiner, krävs det ett stort avtal plockare. För att få ett kilo te krävs det runt tretusen teblad.

 

Läs mer om..
..vilka faktorer som påverkar odlingen här
..om svart te här

 

Källor:

Tekultur - http://www.tekultur.se
Om te - http://www.omte.se
Wikipedia - http://sv.wikipedia.org/wiki/Svart_te